Gästbloggare idag är: Angelica
Hej
Jag vill tala om att jag fick en seans för elva år sedan som jag inte blev klok på. Jag undrade om mitt livs stora kärlek och fick veta att honom skulle jag möta när jag var väldigt ANDFÅDD och knappt kunde få fram ett ljud och vi skulle skratta åt detta.
Det lär ju exakt och bra.
Men så träffade jag min kärlek på ett café och det blev inte alls som jag blev spådd. Vi gifte oss och vi fick barn och vi började glida isär.
Vi pratade om att separera när jag arbetade i hemtjänsten. I ett av mina pass har jag en yngre kvinna som bor på sjätte våningen och för att få lite träning bestämde jag mig för att ta trapporna.
När jag kom opp på femte våningen flåsade jag som en blåsbälg och då öppnades dörren till en av lägenheterna och en man kom ut med soppåse i handen. Ojdå, sa han och hoppades att jag inte skulle upp på översta våningsplan för då skulle jag antagligen behöva syrgas.
Jag sjönk ner på ett trappsteg och vi skrattade.
Sen stötte vi på varann då och då när jag var hos min brukare. Vi växlade lite ord och efter ett halvår bjöd han in på fika. Nu har det gått två år sen vi möttes första gången och jag tror att det är den riktiga kärleken som drabbat mig.
Jag tror att det som är meningen ska ske, det sker också men vägen dit kan vara krokig. Och jag tror också att det är som Es brukar säga att man ska leva hela tiden och inte vänta på att spådomar ska slå in.
Hade jag valt bort min första man så hade jag inte haft mina två underbara barn. Det som sker det har en mening.
Hälsningar Angelica ( Tack Es för att du redigerar mitt bidrag)
Ja, det är viktigt att leva i nuet och att verkligen LEVA.
Man ska definitivt inte lägga ner själva levandet och gå omkring med armarna i kors och vänta på att spådomar ska slå in.
I ditt fall tog det 11 år innan du mötte den man som jag kunde se var din stora kärlek… och det är en lång tid att passivt vänta på någonting !!
Det ska man INTE utsätta sig för. Fast jag skulle ge bra mycket för att kunna se mer exakt NÄR saker och ting ska ske.
Men å andra sidan så är det nog så ibland att jag får se vad jag SKA se. Varken mer eller mindre. Hade jag talat om för dig Angelica att om 11 år dyker din kärlek upp.. då är ju risken att du valt bort allt annat längs vägen… och det vore fel….
Kram