Gästbloggare idag är: Mirella
Jag blev inspirerad att också jag skriva om den spådom som jag har fått.
Jag har fått flera och det har jag behövt. Första spådomen då satt jag med kniven i handen och handleden blottad och var djupt i en depression. Sista halmstrået när ingenting hjälp var att be Esmaralda om seans . Jag fick ett svar som jag inte väntade mig
” Du är 45 år men beter dig som 15. Lägg undan scoutkniven och ta dig samman. Andas djupt. Inse att om du tar ditt liv så slipper du förvisso alla problem men istället ger du dina barn exakt samma bekymmer som du nu själv tampas med ”
Och det var som en käftsmäll men sant för min mamma tog sitt liv när jag var i tonåren och det var jag som hittade henne. Man blir inte riktigt normal igen efter en sådan upplevelse. Jag har alltid känt som om det vore mitt fel.
” Du säger att du försökt allt från terapi till medicin men det finns mer. Du har glömt att lyssna inåt och du har glömt att leva de drömmar som du haft i väldigt många år. Nu är tiden inne att leva dom förstår du. Jag ser ett annat land, jag ser ett litet fyrkantigt hus med platt tak och jag ser ett stort hur med massor av barn och det känns som om barnen väntar på dig. Om du inte åker till dem så sviker du dem alla och dessutom dig själv. ”
Här kom en käftsmäll till. I Peru har jag ett litet hus som jag ärvt efter min pappa. Jag har varit där en hel del och jag har besökt barnhemmet en bit därifrån och i det lilla försökt att hjälpa till. Och jag har lovat att komma dit och arbeta en tid för att utbilda personalen och skapa en bättre stämning för såväl barnen som de som arbetar där.
Jag hade faktiskt glömt bort detta. Och det är sant som det stod i spådomen att egentligen är tiden inne för jag är mellan två arbete och jag har råd att åka iväg och arbeta volontärt.
Det var som jag fick nytt liv inom mig. Barnen tycket bara det var ett äventyr att läsa på engelska skolan i Callao. Samtalet med barnhemmet gjorde dem glada och mitt hus fanns ju där och väntade på oss.
Vi reste och det blev vändpunkten.
Efter två månader slutade jag med antidepressiv medicin och insåg att jag inte bara följde med i livet utan verkligen levde det fullt ut. Jag verkade som barnmorska och utbildare och tillsammans med den fantastiska personalen skapade vi nytt och bra
Jag stannade i två år utan att komma hem emellan och nu är jag hemma i Sverige på semester.
Kunde inte fatta att jag var beredd att ta mitt liv för att min make lämnade mig för en annan. Tänker man så då har man en verkligt låg självkänsla och som nu blivit riktigt höjd.
Någon ny kärlek finns inte i mitt liv men det kommer kanske en dag.
Nu är jag hemma två veckor till och sedan åker jag tillbaka och lever det liv som hjärtat sa mig att jag skulle och som Esmaralda mycket riktigt såg.
Jag är tacksam mot spådomen och mot själva livet
Jag läser här ibland när ni skriver om olycklig kärlek och ni går upp i detta istället för att själva leva.
Jag önskar Esmaralda och alla ett riktigt fint 2013.
”Mirella”
Tack Mirella för att du delar med dig och tack för de vykort du skickat genom åren ! Jag minns så väl denna spådom helt enkelt eftersom jag efteråt tänkte att jag var för hård. Att jag uttryckte mig alldeles för burdust. Men nu med facit i hand så var det nog precis som det skulle vara !!
Jaha och här på hemmaplan är det sig likt. Sonen har kommit hem efter sitt äventyr i Norrland - min bror har kommit hem från sjukhuset och nu börjar vi så smått planera sonens födelsefest på söndag. I kväll ska jag hem till kollegan Nettan ( hon som också spår ni vet..) på middag och jag ser fram emot en kväll med god mat & gott vin och massa prat ! På lördag kommer mamma och på söndag hela släkten... så det blir lite att pyssla med nu..
kram