Jag har en av/på knapp i skallen. Den skaffade jag mig som barn när jag förstod att det var omöjligt att gå omkring och suga i sig all information som andra människor omedvetet gav ut.
Knappen funkar alldeles utmärkt förutom när det gäller våra besökare från andra sidan.
De bryr sig oftast inte om att jag är avstängd utan dyker upp lite hipp som happ när de tycker. Och det har jag ingenting emot. De är kära besökare och ger betydligt mer energi än de tar.
Ibland kan jag säga att nej hördu, jag har inte tid med dig just nu och det accepteras. Ingen ha blivit sur och börjat rassla med kedjor eller välta möbler eller bete sig störigt på nåt sätt.
Knappen. Eftersom jag var barn när jag hittade på min av/på knapp så visualiserade jag en bullig och stor grön knapp med vita versalen där det stod PÅ . Och så en exakt likadan knapp till men på den stod det AV.
Och med tankevilja använda jag mig av knapparna och såg ino mig hur jag sakta och bestämt tryckte ner AV knappen och vips blev det så mycket lugnare omkring mig. PÅ knappen var inte heller några problem… ett tryck på den och så började saker och ting att hända. Det tar bara ett par sekunder att växla mellan knapparna.
Jag har behållit mina barnsliga knappar. Varför byta ut ett vinnande koncept ?
Men, det är MINA knappar och de funkar inte på samma sätt för er andra.
Ni som är mediala men som tycker att ni får för lite eller för mycket information – ni behöver hitta era egna knappar. Precis som att man jämt kan vara PÅ utan att veta om det – så kan man också gå omkring och vara AV och då begriper man ju knappt ens att man är medial.
Hur hittar man då sin egen knapp? Det kan vara trixigt. Men vad som är gemensamt för oss alla är att vi måste visualisera den. Man får pröva sig fram.
Nu har jag börjat så smått att förbereda inför resan ”hem” till Dubrovnik.
För det blir lite som att komma hem… till huset innanför murarna i stan där jag bodde i 6 veckor förra våren och till de människor jag lärde känna.. grannfrun som jag brukade sitta på trappen och skåla & skvallra med..några restaurangägare… en konstnär.. en servitris och så hela stan i sig själv förstås!
Jag som aldrig brukar återvända till samma plats kände bara att en vår TILL i Dubrovnik är nödvändigt.
Och den 15 mars åker jag. Och min ryska syster. Hon stannar en vecka och sedan kommer vänner lite då och då under våren & besöker.
Seanser/healing & blogg fortsätter förstås som vanligt.
Jag är så himla trög med att förbereda och tillhör den sorten som kastar ner lite kläder i resväskan en timme innan man måste hasta till flygplatsen. Men nu har jag beställt böcker. En hel låda pocketböcker från Ad Libris. Och så har jag köpt ett par tunikor.
// Jag tillhör inte de mer magerlagda... och är du en liten knubbsäl som jag så kan jag rekommendera Jyttes kläder.. där du kan handla online....http://www.hosjytte.dk/se/ ...... där finns en del kul & lite annorlunda kläder //
That´s it. För idag !
Kram