Det är rätt länge sedan nu men jag glömmer aldrig – den seansen jag höll för en trasig kvinna.
Och att jag kom att tänka på detta just nu beror nog på boken jag nyss läst om Amy Winehouse liv.. och blogginlägget jag gjorde om henne igår. Det väckte egna gamla minnen till liv.
kvinnan försökte tackla en barndom och uppväxt som gjort henne illa, hon led svårt av självskadebeteende, drogade hårt, slogs, skar sig, träffade män som misshandlade henne och hela hennes liv var en olycklig misär.
Stora ärvda pengar spelade ingen roll – självkänslan var på noll och hon tyckte fruktansvärt illa om sig själv.
Det som kom till mig under seansen var inte fint det heller – förutom tjejens själ som var gammal, ljus och mycket vacker.
Det här var hennes första seans som skulle följas av fler under de närmast kommande åren.. och jag förberedde mig som jag alltid gör. Mediterade en stund… tryckte på den gröna ”ON” knappen och öppnade ögonen…. Och där sitter hennes ängel på stolen mittemot mig.
Hon skulle kunna vara min kunds tvilling, de är lika som bär och jag nås av insikten att hon ÄR en tvilling. Just precis.
Och senare får jag också bekräftat att tvillingsystern avled i samband med födseln och där började kundens dåliga samvete.
Varför fick just hon ett liv och inte hennes syster? Vi pratade en hel del om detta och i den mänskliga naturen ingår det att tro att den som vinner högvinsten får ett jordeliv och förloraren går tillbaka till ”Alltet” – men det är faktiskt precis tvärtom.
Hur som helst, ängeln satt där på stolen mittemot mig, utan vingar och utan vita böljande kläder… hon hade på sig något som såg ut som en stor målarrock.. av nån märklig anledning.
Vi stirrar på varann och sänder förtvivlan mellan oss. Nej, tänker jag.. jag kan inte spå min kund… det går bara inte.. jag kan inte skriva det jag ser och jag kan inte heller ljuga… och hennes ängel sänder och säger att jag måste göra ett undantag den här gången.
Jag ska inte ljuga utan bara rota fram det bra och utesluta allt elände. Okey, säger jag, jag gör det. Vilket jag aldrig annars gör.
Jag ser att ängelns ögon fylls av tårar som rinner längs med kinderna. En tyst och stilla gråt utan ljud. Hon tonar sakta bort.
Och jag håller en av de svåraste seanserna jag någonsin hållit och balanserar liksom på ett knivsägg.. medveten om hur varje ord av det jag skriver kommer att tas emot. Min seans gav tröst och insikt men åstadkom inga mirakel – för den här tjejen skulle aldrig få uppleva de goda miraklen i detta jordelivet.
Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker tillbaka – även om det nu är många år sedan.
Och som alltid tänker jag att kanske jag inte gjorde tillräckligt.. kanske jag kunde gjort mer.. och det är ändå en sund känsla.
Vi människor har ju alltid ett ansvar gentemot varann. Samtidigt måste vi förstå att vi inte kan bära alla… vi kan försökte ge det som behövs… ibland blir det bra och ibland räcker det inte. Ibland finns det ingenting alls som räcker, oavsett.
Oj, det här blev en dyster start på helgen – och det var ju inte riktigt meningen! Jag och ryska systern hade en härlig kväll igår på pizzerian… en lång-kväll får man säga… vi hängde oss kvar i timmar.. åt och drack och pratade och sen pratade vi ännu mer !
Gjorde gemensamt bokslut över året som gått – som vi alltid gör varje september.
// Röjning... //
I helgen städar jag klart…jodå, du hör rätt ! Har dragit ut allt i köksskåpen och skurat & skrubbat och lämnat massa sånt som jag aldrig använder till en kompis från Litauen… som i sin tur ger vidare till vänner där som inte har det så gott ställt.
Bra att det jag inte använder längre kan användas av andra !
I helgen ska klädkammaren få sig en dust ! Har drabbats av nån slags städmani och det gäller att surfa på vågorna.. för sådana ryck dyker upp VÄLDIGT sällan
Kram