Gästbloggare idag är : Ann-Christine
Hej alla
Jag var med på båda distanshealingarna och fick effekt av dom båda fast den sista var stark. Jag var pigg och kunde knappt sova sedan på natten och idag har jag varit uppe tidigt och fixat.
Jag har alltid känt att jag är medial själv men har aldrig utvecklat det.
Ibland har jag kunnat känna på mig när det varit fara och därför undvikit olyckor och liknande. Esmaralda såg också att jag var medial när hon höll min seans och hon skrev att när den mörke mannen går genom källaren och uppför trappan och knackar på källardörren så ska jag inte bli rädd. Det är lätt sagt.
Efter någon vecka hade tankarna kring seansen skingrats och när jag slutat tänka på mörka män så plötsligt en kväll när jag satt och tittade på TV så knackade det högt tre gånger i snabb följd på källardörren.
Någon stod längst upp på min källartrappa och knackade på dörren in till köket. Och ingen kunde ha kommit in i källaren för där finns ingen dörr ut och bara ett smalt fönster.
Jag häll på att svimma av rädsla. Jag tänkte på att jag inte skulle vara rädd men skulle jag öppna dörren ? Nej, det vågade jag inte.
Istället pep jag ” kom in” och tänkte att det är ju så man säger till vampyrer, man BJUDER in dem.
Men jag vet ju att det inte finns vampyrer på riktigt. Jag fixerar dörren med ögonen och ser att den öppnar sig sakta. Jag var livrädd och tänkte att nu svimmar jag. Så blev en man synlig i dörren.
En äldre man med svart hår och brun i skinnet som såg så snäll ut. Han hade en sådan Lantmännen keps på sig som dom hade förr i tiden.
Han gick fram till mig och all rädsla bara flöt bort. Han stod mittemot mig och vi talade med varann utan att använda ord. Han berättar att han är min vägledare och att han hjälper mig när han kan och han kommer också att hjälpa mig i medial utveckling.
Sedan säger han att han är min morfar.
Min morfar dog året innan jag föddes. Jag kände mig så lugn och glad och det var som om de problem jag hade plötsligt bara blev världsliga och inte lika viktiga som förut.
När jag sedan tittade på gamla kort så fanns ett foto på morfar när han skulle ut och resa och på huvudet hade han exakt samma Lantmännen keps.
Det var alltså en del rädslor jag fick övervinna för att kunna börja använda min andlighet men nu känns det bara bra. Jag pratar med morfar ibland och jag pratar också med andra. I vår ska jag börja en kurs. Jag undrar om du Es ska hålla någon kurs eller liknande ? Jag skulle anmäla mig direkt.
Kram allesamman och tack för denna underbara blogg och för att du orkar hjälpa oss alla Esmaralda.
Vad roligt Ann-Christine att du äntligen fick möta din morfar- han föröskte ju få kontakt så länge utan att lyckas. Han är precis lika glad som du !
Någon kurs har jag inte tänkt mig ha.... har inte ens tänkt på möjligheten ska jag ärligt talat säga ! Men vem vet - konstigare saker har hänt 
Jag har haft en fin födelse & kalashelg och än är den inte slut .. och fick hjälp med att sätta upp Marimekkotapeten i hallen och det blev MYCKET bättre i verkigheten än vad bilden visar...
Kram och ha en fin söndag alla !!