Det fanns en gång en liten flicka. Hon hade svart smålockigt hår och stora bruna ögon och hon talade ibland om för folk att de skulle dö.
En gång hörde jag det själv. Då var jag kanske 8-9 år och hon var 5-6 år gammal. Det var julfest för barn i Folkets Park och ett sånt jippo som ordnades årligen av byns Konsum butik.
Alla medlemmarnas barn var bjudna. Man dansade kring granen och det delades ut godispåsar.
Mellan allt dansande bjöds det på lussebullar och pepparkakor och vi ungar placerades ut vid långbord.
Min bästis Stina satt bredvid mig – fast hennes föräldrar inte var medlemmar i det Cooperativa ( jag smugglade in henne) … och mitt emot satt den här trollungen Laila. Hon la sin pepparkaka i ena handflatan och tryckte sönder den med ett krasande. Och skrattade högt.
” Usch vad äcklig du är” sa nån och sparkade till henne under bordet på smalbenen. Laila drog åt sig benen och gjorde en ful grimas mot den äldre tjejen. ” Vaddå? Du är i alla fall snart död” sa hon med sådan där retig röst.
Sen minns jag inte mer av själva den händelsen. Och det gjorde nog ingen annan heller. Tre veckor senare gick tjejen som sparkades genom isen och försvann. Så vitt jag vet är hon inte hittad än.
När Laila var 16 år blev hon intagen på Sankta Maria Mentalsjukhus. Jag vet inte varför men när hon försvann från byn så pratades det en hel del om henne. Man tisslade och tasslade om att hon hade talat om för folk när de skulle dö.
Och man drog fram en massa exempel men jag kan ge mig 17 på att det mesta bara var fantasier och efterhandskonstruktioner - men inte allt.
Jag hade ju själv hört hennes förutsägelse den där julen i Parken. Hon hade tydligen talat om för sin mormor en eftermiddag när mormodern satt i sin fåtölj att nu mormor, nu står dödens ängel bakom dig och i natt slutar ditt hjärta slå.
Förtvivlat berättade mormodern detta för sin granne – som nästa morgon kunde konstatera att ambulansen kom med avstängda sirener och hämtade upp den äldre kvinnan vars hjärta stannat under sömnen.
Så kom det sig att jag började arbeta på mentalsjukhuset och beslöt mig för att söka upp Laila.
Trollungen med speciella gåvor och av det slaget som det inte var lätt att hantera. Jag hittade henne på ett enskilt rum.
Hon var fastbunden med bälte i en säng och drogad så pass att det verkade galet att över huvudetaget behöva ha henne fastspänd. Hon tittade förbi mig och dreglet rann.
Sen glömde jag bort henne. Det gick rätt många år utan att jag tänkte på henne.
Vid ett tillfälle träffar jag en gammal kompis som stannat kvar hela livet i barndomsbyn och då passar man ju på fråga om de vet vad som hände med alla människor.
Då kom jag att tänka på Laila och fick veta att när hon var 23 år gammal och på sin första helgpermission så hade hon hakat ner en stor kristallkrona, riggat ett rep och hängt sig där i lampkroken. På ett tjusigt hotell.
Ingen verkade ha känt henne och det kom bara ett par stycken på hennes begravning. Så sades det i alla fall i folkmun i byn.
Fortfarande finns det några platser kvar för er som vill ha DISTANSHELING på fredag.
Kostnaden är 100 kronor och du är välkommen att maila mig om du vill vara med på vår grupphealing.
Vill du ha en seans/bli spådd via mail så välkommen att maila och jag skickar dig information om hur det fungerar.
Njut nu av söndagen !
Kram