Dagens gästbloggare är : Charlotta
Under hela dagen såg jag fram emot kvällen och min allra första distanshealing. Jag nattade sonen hans vanliga tid och runt 19.25 sov han. I vanliga fall sover han jätte bra i flera timmar men just idag vaknade han upp ett par minuter innan klockan 20, precis när jag skulle sätta mig i soffan och tagga ned. Han var jätte ledsen och verkade ha kramp under foten. Han grät hysteriskt och var snudd på otröstlig.
Jag blev jätte stressad och började tycka synd om mig själv att det är TYPISKT min vanliga otur. Besvikelsen sköljde över mig. Ca 45 min senare somnade han igen. Han verkade inte sova särkilt djupt dock. Jag hoppades innerligt att jag skulle hinna lägga undan oron, på att sonen skulle vakna igen, åt sidan och jag hoppades att jag skulle hinna stressa ned.
Jag tog gammelhunden Milton , som jag oxå anmält till grupphealingen, och gosade ned mig i sängen. Jag låg på rygg med vänster arm runt Milton och handen på hans högra sida. Klockan 20.50 stängde jag av mobilen. Blunda, andas, stressa av, fokusera.
Sedan började jag fokusera på styrka och intelligens mot mitt ex, (med intelligens menar jag hur jag ska föra mig, tala, få fram rätt ord i tingsrätten och hur jag ska hantera situationen), jag önskade mer tålamod mot min son, känna mind
re stress, kärlek (min själsfrände som jag även önskade att få se), jag fokuserade och visualiserade på att öppna mitt sinne och mitt hjärta att tala med djur och förstå dem på ett annat plan, framför allt mina hundar.
Jag anmälde, som sagt, även min 13 ½år gamla hund. Värt att prova! I hans ställe önskade jag: hälsa, ett långt och friskt liv, bort med tumörer, och jag önskade honom lycklig och glad och att han inte tyngs ned av mina problem.
Jag fokuserade intensivt, visualiserade allt framför mig. Innan jag lyckades fokusera på mina önskningar behövde jag släppa oron över att sonen skulle vakna och jag behövde släppa stressen som ständigt är närvarande i mitt liv. Så jag började med att visualisera att jag hoppade ned på en stor, lång, ljusblå vattenrutschbana och bara åkte. Jag tjöt av skratt, lycka och skräckblandad förtjusning!
Efter det såg jag mig själv som en ”Superwoman” i en superdräkt och jag utstrålade självsäkerhet och styrka, ordet POW dök upp i huvudet. Ang intelligens mot mitt ex (i brist på bättre ord) såg jag mig försvara mig på ett smart, talfört sätt i tingsrätten. Jag kände mig vuxen, mogen, orädd och förberedd.
Ang tålamod mot min son såg jag hur jag omhuldrade honom och såg på honom med ENORM kärlek och förståelse, lite ”änglalikt”. Jag såg ”ned” på sonen och kände värme, trygghet och mängder av kärlek. Jag kände mig hel och älskad tillbaka.
Ang kärlek såg jag mitt hjärta. Det var mörkt runt omkring det och hjärtat syntes knappt. Jag såg det snett uppifrån och såg en trädörr (som faktiskt såg fräsch ut - vet inte varför det förvånade mig) i hjärtat. I tanken öppnade jag dörren och världens ljusstråle, bred och gul i olika nyanser, sköt med världens kraft rakt in genom den öppna dörren och in i mitt hjärta. En ljusstråle med värme och kärlek. Den bombaderade verkligen mitt hjärta som sög åt sig, av det som erbjöds, som en torr svamp.
Jag visualiserade att Miltons inre organ och kropp mådde bra, ingen smärta och inget ”ont” varken i muskler eller leder etc. Lycka i hans ögon och hjärta.
Vad som skrämde mig var att han dök upp i mitt inre med skimrande, ljusa änglavingar och en glimrande gloria. Jag blev rädd och sköt undan bilden, som dök upp flertalet gånger.
Kände att jag ville blunda för det och varken acceptera eller se den synen. Kände att jag var lite förnekande, så att säga. Det är en stor skräck för mig att förlora Milton och ingenting i världen kan förbereda mig för den dagen när det är dax. Men han kanske är min ängel i livet, min lilla healer.
Vilket inte slog mig då, utan jag blev bara arg och upprörd på synen som framträdde.
I mellan dessa små filmer/visualiseringar dök det upp olika saker i mitt huvud. En gång dök det upp en demonliknande hand som lades på mig där jag låg i sängen. En stor, gråaktig,benig hand med långa, vassa, dammiga klor. Småfjällig var den oxå.
Jag blev rädd men formade fram massor av rosaröda, mjuka hjärtan och sände dem mot demonhanden. Då förvandlades den till en vanlig, mänsklig hand istället, det kan till och med ha varit en barnhand.
Sedan fick jag stor ångest över en händelse för flera år sedan. Egentligen inte en stor sak men jag betedde mig egoistiskt och själviskt mot en av mina systrar vid ett tillfälle. Jag kände att jag behövde ta upp detta med henne och MÅSTE be om ursäkt.
Under vissa perioder kändes det som det fanns så mycket att titta på, trots att jag blundade, ögonen rörde sig fram och tillbaka och jag tittade hit och dit för att hinna se så mycket som möjligt. . Helt plötsligt kom det en”våg” av något som sköljde mig rakt i ansiktet och istället för att virra runt med ögonen såg jag rakt fram och kunde fokusera. Detta hände 3-4 ggr i omgångar. Färgen gick från grått till svart och i det svarta kunde jag koncentrera mig och fokusera mig.
Hunden reagerade vid ett tillfälle i början av healingen. Han lyfte på huvudet, tittade frågande men lugnt på mig för att sedan lägga ned huvudet och sova som en stock i samma ställning under hela healingen.
Kl 21.28 tittade jag på klockan och släppte allt. Tankar och allt bara försvann. Stress, oro, visualisering, fokus. BORTA. Kände att jag hade så mycket jag önskade att det kanske var ”too much” så att säga. Jag gav min vägledare och Es ansvaret/bördan att välja vad jag behövde som mest. Efter det tog jag bara emot. Jag somnade, sov tryggt och djupt. Omhuldrad och det var mysigt och skönt. För jag sover inte så bra och har inte gjort det på mycket länge.
Helt plötsligt slår jag upp ögonen. Jag tyckte att jag hörde min son gråta. Kommer på mig själv stå mitt på golvet, bara så där, och är på väg in till min son. Jag stannar upp, lyssnar. Det är tyst, sonen sover. Klockan är 21.59.
En timme senare vaknar sonen. Han har kramp under foten igen. Och säger flera gånger mitt i gråten att han älskar mig. Han säger det varje dag men har aldrig gjort det när han är helt förstörd och har ont. Litet hjärta.
Jag TROR jag såg mannen som jag i framtiden ska träffa och leva mitt liv med. Han swischade förbi i 390 km/h. Han liknade en karl i en tv-serie. Body of Proof tror jag den heter men det kan ju ha varit önsketänkande att få se honom.
Jag har även bett min syster om ursäkt för händelsen för ett par år sedan. Ångesten dök upp och tårarna forsade. Misstänker att det har mer än bara just med den upplevelsen att göra men att den är ”utgångspunkten”/starten för att jag kanske enklast ska förstå vissa av mina brister som kan vara bra att ta itu med och ändra på (mest för min egen skull) när jag ”länkar” till den.
Under hela dagen har jag känt av träningsvärk i min vänsterarm. Tänker på styrkan mot mitt ex samt kärlek ( går ju en nerv från ringfingret till hjärtat i just armen och styrka = träningsvärk i muskeln, biceps) Det kan oxå ha att göra med att det var den armen som låg runt Milton under delar av healingen.
Jag HOPPAS att healingen håller i sig ett tag så att jag orkar med den extremt tuffa tiden jag går igenom samt har framför mig. Jag hoppas att mitt hjärta och sinne är redo och öppnas mer när det gäller detta med djur. Och att jag förtjänar det, för det anser jag att man måste göra när det handlar om en sådan fin gåva.
Vilken av mina önskningar som valdes av min vägledare har jag ingen aning om. Kanske lite av varje?!
En omtumlande, underbar upplevelse som jag hoppas inte bara var min fantasi och att jag ”fick för mig”.
Tack gulliga Es för att Milton och jag fick uppleva detta fina med dig och dina vägledare
Kjam