Dagens gästbloggare är: Kalle
Hej
Eftersom jag kan se att det mest är tjejer på detta forum och att ni ger viss rådgivning så chansar jag och vänder mig till er med min fråga.
Jag är alltså Kalle, en kille på 21 år. Jag träffade en tjej för ett halvår sedan och hon är 29 år. Vi hade en kort relation som vi var överrens om att avsluta.
Några månader senare söker hon upp mig och berättar att hon är gravid och jag är pappa till det väntande barnet. Hon gör klart att det är HENNES barn och att jag inte behöver ha med det att göra.
Jag som är ung och vild och inte begriper. Så sa hon. Klart man blir förbannad. Det väntande barnet är ju MITT också och jag vill ha en del i mitt barn.
Min egen pappa var alltid frånvarande och ska jag nu ha barn så ska barnet ha en aktiv och delaktig pappa. Men tjejen vägrar. Jag tänker att jag ska kontakta socialtjänsten för jag antar att det är därigenom man driver frågan om man inte kommer överrens ?
Jag bor i en etta men har nu satt upp mig på en trea och min tanke är att barnet ska kunna bo växelvis och då vill jag ha ett rum åt barnet.
Jag har så kallat högrisk yrke och har därmed en mycket god inkomst. Nu har tjejens föräldrar kontaktat mig och varit förbannade och säger att jag ska lägga ner alla anspråk på barnet. Det verkar inte vara klokt.
Jag vill inte ta barnet ifrån dess mamma. Jag vill bara att vi ska vara två om det även om det inte funkade med en relation mellan oss.
Hennes föräldrar sade också att jag inte var lämplig som pappa och att jag inte ens ska få umgängesrätt med barnet. Det stod klart att deras dotter ljugit om mig och sagt att jag missbrukar, vilket jag definitivt inte gör. Jag brukar ju knappt någonting och inte ens cigaretter. Jag är ostraffad och finns inte i några register och jag har alltid varit skötsam.
Jag har försökt prata med henne. Har bjudit hem henne och ville vi skulle sätta oss ner och prata igenom så vi kan lösa allt.
Jag säger att eftersom jag har bra ekonomi så är det självklart att jag betalar för barnet. Men att jag vill ha del i det. Och där blir det tvärstopp.
Det slutar med att hon skriker och hon har även börjat slåss så jag fått hålla fast henne och hon säger att det är hennes barn och ingen annans. Att hon ångrar att hon berättade för mig.
Jag skulle bli mycket tacksam om jag kan få råd av er tjejer om hur jag ska agera ?
vad ska jag göra ? Som det är nu ligger jag mest sömnlös och grubblar, samtidigt som jag gläder mig åt den lille krabaten som ska komma. Kan hon ta barnet ifrån mig helt ? Hon är nu i åttonde månaden.
Kan väl tillägga att jag har dålig kontakt med föräldrarna mina. Som sagt en frånvarande pappa och en mamma som själv mår dåligt.
Tack ska ni ha
Hälsningar från Kalle