Dagens gästbloggare är: Marita
Jag har blivit våldtagen. En natt efter att jag varit på nattklubb så åkte de två väninnorna taxi hem eftersom de hade ganska långt och själv gick jag eftersom jag bara hade fem minuters promenad.
Det var det klassiska scenariot med lite grusväg och träddunge. Plötsligt drog någon in mig bakom träden, satte en kniv till halsen på mig, band mina händer och våldtog mig.
Efteråt släppte han mig direkt. Han hade mask för ansiktet som han aldrig tog av. Jag gick hem och duschade i två timmar. Funderade inte ens över att ringa polisen och jag berättade det aldrig för någon.
Det hände för 32 år sedan och det förstörde mitt liv.
Hade jag bara kunnat vrida tiden tillbaka då hade jag åkt till polisen det första jag gjort men nu är det ju som det är. Flera år efter detta utvecklade jag en social fobi och särskilt om det var träd som jag var tvungen att passera så kunde jag inte. Hjärtat slog vilt. Jag var sjukskriven i perioder. Sov knappt. Kunde inte äta. Orkade inte med vännerna så de försvann en efter en.
Någon man i mitt liv har det aldrig funnits sedan denna händelse, jag mår illa bara av tanken.
Utan att Esmaralda visste min bakgrund så skrev hon i seansen att hon inte såg något kärlek för mig och det beror på att jag väljer bort på grund av en traumatisk händelse. Hon sa också att det inte var försent att bearbeta det gamla. Att jag ska söka hjälp och gå i terapi.
Men det kan jag inte. För att jag inte klarar att prata om händelsen. Några barn fick jag aldrig av naturliga orsaker och det är en sorg.
Värst av allt är att så fort jag får syn på en man som har ungefär den kroppsbyggnad som våldtäktsmannen så inbillar jag mig att det är han och jag får kvävningskänslor. Och jag skäms. Jag skäms över att ha blivit våldtagen och det är en skam jag känner varje dag när jag ser mig i spegeln i badrummet.
Nu är det för sent för mig men jag vill säga till er alla att om ni råkar ut för ett trauma, om någon gör er illa, så anmäl direkt och pratar med människor som står er nära. Annars kan det gå lika illa för er som det gjorde för mig. Jag undrar också om det finns någon av er läsare som gått igenom ett trauma av något slag och som blivit hjälpta av terapi ?
Hälsningar Marita
Tack Marita för att du orkade och ville dela med dig! Vi har ju haft en del mailkontakt sista dagarna och jag hoppas verkligen att du söker den hjälp som finns och som jag vet att du kan ta emot. Tänk aldrig att det är försent.. för det är det INTE !!
Själv kan jag meddela att idag far jag och Nettan iväg till Ullared - och kopplar av... det blir shopping så klart.. det blir bad i badtunna... vinet ska flöda... lite gott att äta i stugan på kvällen.. som jag ska förbereda nu innan vi åker.... och i morgon är jag tillbax hemma igen !!
Kram på er