Man säger att döden är en gåta,
men det faktum att man har existerat
är en ännu större gåta
" Antonio Tabucchi"
Så börjar boken!
Har du inte läst Mustafa Cans bok ” Tätt intill dagarna” så läs den ! Den berör. I sin enkelhet är den så oerhört stark.
Boken handlar om Mustafas mamma, Gullu som föddes i Kurdistan , som födde 15 barn varav hälften dog och som utvandrade till Sverige på 70 talet. Nu är hon död sedan flera år.
Han berättar om hur han skämdes för sin mamma då när han var i tonåren eftersom hon gick i långa klänningar och sjal och eftersom olikheterna var så stora mellan hans familj och en vanlig svensk familj.
Och då börjar jag tänka på min egen familj – när jag var barn. Vi var också lite udda..och så tänker jag på kompisar som med sina familjer flyttade från andra länder till Sverige och som därmed var ännu mer udda.
Maria Med Röven till exempel…som kom från Grekland och som blev väldigt populär i klassen, det lite udda smeknamnet till trots, för då på 60 talet var invandrare nästan en raritet.
Min bror som kom från Afrika och som alla ville vara polare med.
Anita från Finland var intressant eftersom hennes mamma var ensamstående med Anita och hennes tre syskon.. och det var ovanligt i byn på den tiden.
När jag var i tonåren arbetsinvandrade en hel del jugoslaver och vi tjejer tyckte de var så snygga med sina sammetsbruna ögon och haltande svenska och jag minns faktiskt ingen främlingsfientlighet.
Kanske berodde det på att det var relativt nytt med invandring i min lilla avkrok av Sverige.. kanske var det bara i min by som vi var extra välvilliga och positiva.. jag vet faktiskt inte.
Min pappa var alltid nyfiken på människor från andra kulturer och envisades med att bjuda hem folk ideligen… så en hel del nyblivna svenskar hamnade hos oss. Det bjöds på svenska köttbullar och skånsk spettkaka och sen blev vi bjudna tillbaka på den ena färgstarka festen efter den andra. På så sätt kan man nog säga att min barndom hade inslag av multikultur.
Alla människor har samma värde fast de från främmande kulturer är lite mer intressanta, tyckte pappa. Och så brukade han säga att alla människor är okey tills de bevisat motsatsen.
Och så tänker jag på när min ryska syster nyss flyttat till Sverige..för sådär tio år sedan.. och vi bestämde oss för att greja ett rejält kalas med människor från så många olika länder som möjligt. Vi var 23 stycken och från 23 olika länder( om inte fler..)… och herregud så kul vi hade.
Jag och syster hade dukat långbord och målat alla ländernas flaggor på pappersduken.. vi hade hittat på lekar… det var mycket skämt och skoj.. mycket musik… vinet flödade, det började brinna i nån pappersgirlang i köket…nån hällde rom på sin potatissallad… vi dansade grekiska danser.. och en afrikansk man hittade min trumma och tog täten med att trumma och dansa och vi alla följde efter i långdans runtom i kvarteret... .. ja min vänner.. jag tror att det var den mest fantastiska fest jag någonsin arrangerat.. och festen tog inte slut förrän solen gick upp… och grannarna kunde dra en lättnadens suck 
Tanken idag handlar om vår syn på de människor som är olika oss…
Kram