I dag var olyckan framme och det kunde gått riktigt illa.
Mannabonne Glenn åkte iväg med min vän för att jobba i morse.. precis som vanligt… och det var hus som skulle inspekteras .
När de kommer till sista huset är familjens dotter hundallergisk och normalt sett skulle Mannabonne få vänta i bilen. Men av någon anledning beslöt min vän sig för att ta ut honom i alla fall.
Det var inte riktigt en tanke, berättade han efteråt utan mer som en impulshandling.. att låta hunden springa lös på gården medan han själv gick in i huset.
En märklig impulshandling för det har aldrig hänt förr att Mannabonne släpps så där vind för våg.
Det inspekteras precis som det är tänkt.. ovanvåning och allt möjligt och när de sedan kommer tillbaka till köksdörren upptäcker de att min väns bil står i ljusan låga. Den brinner som en fackla ! Herregud !
Och egentligen skulle ju Mannabonne Glenn vara där.. i bilen.
I dag hade han sin skyddsängel med sig – den saken är klar. Det blev brandbil & hela kittet. Så nu fattas vi en bil.
Men det gör ingenting – huvsaken att ingen kom till skada. Och under tiden som bilen brann och brandmännen släckte och man räddade familjens bilar som stod intill… så försvann Mannabonne.
Han återfanns i kohagen intill.. tillsammans med ett gäng kossor.. och de nosade på varann och umgicks och hade en riktigt mysig stund.
Om ni undrar ifall jag hade någon föraning så är mitt svar nej… inte någon hint alls om att bilen skulle brinna… men i morse när jag gav Mannabonne frukost så tänkte jag på hur sorligt det är att våra djur oftast har så mycket kortare liv än vi människor.. jag blev nästan lite ledsen där jag gick och donade med frukosten.
// och så här såg det ut innan brasan tog sig ordentligt.... //
Kanske att jag skulle trycka på " ON" knappen lite oftare...
Ha en riktigt gokväll
Kram