Dagens gästbloggare är: Cilla
Jag flyttade ihop med min kille för nio månader sedan. Under dom 9 månaderna som har gått så har han bjudit mig på fina resor och han bjuder ut på middagar och ger mig presenter och blommor och när han är på gott humör då upplever jag himmelriket med honom. Jag får allt jag bara kunnat drömma om innan.
Han är dessutom snygg. Han är lite äldre än mig. Jag fyller snart 20 och han är 34.
Men när han inte är på gott humör då får man se upp. Jag råkade spilla hallonsylt på de nyoljade trätrallarna på altanen och innan jag hann fatta nåt hade jag fått en örfil av honom. Han var mycket ångerfull efteråt.
En annan gång så vred han min arm bakåt på ryggen för att jag hade råkat missfärga en tvätt och i onsdags så hade jag missuppfattat tiden när en elinstallatör skulle komma så jag var inte hemma och installatören kunde inte komma in.
Min sambo fick åka från jobbet och hem och när jag sedan kom hem så luggade han mig så hårt att en hårtuss följde med. Jag inser att det inte är normalt.
Men så tänker jag att jag lever det perfekta livet annars och när han blir våldsam så är det alltid när jag gjort något fel.
Om jag slutar göra fel så slutar han vara så aggressiv. Jag har inte berättat om dessa incidenter för någon för jag vet ju vad alla skulle säga. Lämna honom. Gå direkt. Och det är jag inte redo för.
Jag litar på er på bloggen att ni säger vad ni tycker och jag är anonym den här gången. Es spådde mig innan att jag skulle se upp för den här mannen så jag har fått varningar men när allt är bra så är det riktigt bra. Ett drömliv. Hur hade ni gjort?
Kramar från Cilla