Omen och järtecken… hur pass tillförlitligt är sånt ? Alltså, varsel och förebud om att någonting ska inträffa.
Som den 12 september 1271 när prästen Nichiren i Japan skulle halshuggas och då, mitt på dagen framträdde ett föremål på himlen likt en fullmåne.. skinande i all sin prakt och bödlarna greps av panik och avrättningen genomfördes inte.
Eller så har vi Morgan Robertsson som 1898 gav ut en roman om en lyxångare som hette Titan, som påstods vara osänkbar men som på sin jungfruresa körde på ett isberg och sjönk… och 14 år senare vet vi alla vad som hände med Titanic.
Det är ju lite åt det här hållet som jag verkar.
Och jag får ofta förebud.. men bryr mig sällan om att tolka dem. Man kan bara inte.. orken räcker inte.. energin rinner ifrån en om man ständigt är lyhörd för dessa varsel.. sen är det ju inte bara varslet i sig utan den eller de människor som varslet gäller.
Man framstår ju som en komplett galning om man ringer vilt främmande människor och säger att de måste boka om sin flygbiljett eftersom det plan de tänkt åka med kommer att störta eller ännu värre.. om man ringer flygbolaget…… eller att de får boka av skidresan eftersom det kommer att bli ett fasansfullt snöskred….och om man får ett varsel som gäller en bomb som ska brisera… ringer man då polisen och berättar ? Jag menar.. det funkar inte. Tro mig.
Jag försökte när jag var 14 år att avstyra en våldtäkt och bad tjejen i parallellklassen som jag inte kände nåt vidare att inte gå på festen kommande lördag och självklart blir jag utskrattad.
Nåt hemskt kommer att hända dej , sa jag fast besluten att få henne att FÖRSTÅ… men så klart förstod hon inte.
Hon gick på festen och blev brutalt våldtagen av två killar.. och vad som sedan hände var att hon blev väldigt misstänksam gentemot mig.. nästan rädd… och den här rädslan har jag upplevt många gånger sedan dess.
Folk kan inte hantera oss som känner varsel.. det är som om man tror att det hemska kommer att hända bara för att vi förutspått det… att det är vårt fel. Kanske är ni fler därute som upplevt nåt liknande? Jag vet ju att flera av er som läser bloggen är synska.
Kram
