Hur blir man kändis ? Om man inte föds till det.. genom att vara konungabarn eller avkomma till en celebritet så antar jag att man måste slita för att nå ända fram. Och det kan inte vara lätt.. det ser ju ut som en tratt… nere i tratten trängs alla tusentals som inget hellre vill än bli kända.. men mynningen på tratten är förbaskat lite och det är bara ett litet antal som tillåts passera…
Somliga blir kändisar på grund av stordåd som de uträttat. Då tänker jag Elvis & Michael Jackson & Edith Piaf… och många med dem som sjungit sig till kändisskap. Sen finns det Björn Borg & Stenmark och massa andra som gjort sig ett namn inom sporten.
Michail Barysjnikov dansade sig till sitt kändisskap, Armstrong var först på månen, Bill Clinton var president, Ophra Winfrey är drottningen av talkshows.. och så vidare…. De är många som blivit kända på grund av sina skills.
Och resten då ? Jo, dom har blomstrat tack vare reality serierna. Den ene nörden efter den andra om man så säger.. profiler i Ullared, i Sveriges sämsta bilförare, Bonde söker fru .. Svenska Hollywoodfruar och minst 20 märkliga serier till. En och annan fångar oss… människor med karisma.. och de hänger med ett tag tills nya personligheter dyker upp.
Det har aldrig varit så lätt att bli kändis som idag. VILL man bara tillräckligt mycket så står ju massor av dörrar öppna…. Själv skulle jag nog kunna vara rätt känd om jag velat.. jag har ju fått erbjudande om att vara med på Melodifestivalen ( dock inte för att sjunga.. vilket vi får vara tacksamma för) och att vara med i Ullaredserien.. på talkshows och en hel del annat genom åren.
Jag har tackat nej. Väldigt konsekvent.
Och jag undrar i mitt stilla sinne vad det är som skiljer mig från alla de som kämpar som illrar för att bli kända?
Är det för att jag är nöjd som jag har det ? Eller är jag helt enkelt för feg ? Ett tag tänkte jag att okey, om jag går ner lite i vikt så kanske jag skulle kunna tacka ja till någonting…för jag orkar bara inte se mig själv som en Michellingubbe på TV – men så tänkte jag på underbara Oprah som under sin karriär gick upp och ner lite hipp som happ utan att det spelade den minsta lilla roll. Hon var en stjärna i alla fall.
Eller så tänkte jag att herregud, jag kommer att få tunghäfta.. det kommer att låsa sig… jag kommer att bli utskrattad och utbuad och stenad… så det är bäst att låta bli. Eller så beror det på min modesta uppfostran… jag är ju ett barn av den tid då man fick lära sig att inte sticka ut. Lagom är bäst. Smält in i tapeten så gott du kan. Nig & tacka & gör inget väsen av dig....
