Dagens gästbloggare är : Liv
Hej, nu har flera delat med sig av sina andliga upplevelser och jag vill gärna få vara med och berätta om en händelse som inträffade år 1959, när jag var gravid med mitt första barn.
Det var en efterlängtad och välkommen graviditet och jag hade förberett barnkammaren och målat och tapetserat och skötbordet stod redo att användas.
Jag är skådespelerska och behövde snabbt komma tillbaka på jobbet så jag intervjuade och anlitade också en barnsköterska som skulle ta hand om den lilla när jag arbetade.
Allt var redo och klappat och klart och jag pratade med magen som växte för varje dag och alla värden och prover var bra och normala.
När jag var i slutet av åttonde månaden vaknade jag mitt i natten och kände en närvaro i rummet. Jag blev inte rädd utan det var en stark kärleksfull närvaro vars like jag aldrig förut känt eller varit med om.
Ordlöst fick jag till mig att det var mitt lilla ofödda barns själ som talade med mig och som berättade att hon inte skulle leva den här gången. Någonting hade förändrats och hon var tvungen att stanna kvar ännu en tid på sin egen plats.
Hon lovade att komma senare, så fort hon kunde.
Jag vaknade av att jag hade smärtor i magen och hade blodat ner hela sängen. Det blev ilfart till sjukhuset.
Jag visste redan innan att jag skulle förlora barnet och på något märkligt sätt och genom min upplevelse så fann jag frid i detta. Det är svårt att förklara.
Flickan levde inte och dog redan i livmodern innan hon var född.
Själv blev jag intresserad av andlighet och studerade lite inom ämnet och jag insåg också att det var väldigt få människor jag kunde tala med om min upplevelse. År 1959 var det annorlunda jämfört med nu.
Tre år senare föddes min son och året därpå kom flickan som inte kunde komma -59.
Nu är ju mina barn vuxna sedan länge. Min dotter sade när hon var fyra år att det var väl tur att hon kunde komma till sist i alla fall.
Jag frågade vad hon menade men det kunde hon inte förklara. Några andra andliga upplevelser av den här digniteten har jag inte haft men det jag upplevt räcker gott för att jag ska känna mig säker i min andliga tro.
Tack för en underbar blogg som läses både av mig, min familj och mina kollegor. Och tack för seanserna jag fått genom åre. Jag passar på och önskar dig Esmaralda och läsarna en fin fortsatt sommar.
” Liv”'
Tack Liv för din starka berättelse - den berör så det känns ända in i märgen!
Jag vill passa på att säga till er alla att idag är jag fortfarande i Köpenhamn och kan alltså inte besvara era frågor !! I morgon är allt som vanligt igen !! Kram !!
P.s. DU SOM VILL HA PERSONLIG SEANS - SNÄLLA, VÄNTA OCH MAILA MIG TILLS I MITTEN AV VECKAN.. KÖN HAR BLIVIT TOKLÅNG...