Gästbloggare idag är: Anna-Lena Johansson
Jag har också varit med om märkliga ting och det började med dig Esmaralda. Du spådde mig att jag hade andliga gåvor och så sade du att en av mina gåvor kommer att visa sig i bergen i Österrike. Jag blev inspirerad ett berätta detta när jag läste bloggen om att anta ett djurs skepnad.
Spådomen var ingenting som jag funderade så mycket på förrän det hemska hände. Och det var rätt många år seanare.
Jag brukar aldrig åka till Österrike men för fyra år sen gjorde jag det och då hade jag glömt spådomen sedan länge.
Jag bodde på ett litet pensionat som låg ensligt och min tanke var att jag skulle vandra i bergen och i den vackra naturen. Hade planerat att stanna en vecka.
På andra dagen tog jag med mig en macka och en flaska vatten och gav mig iväg på långpromenad. Jag lämnade de stora vandringslederna och gick längs en stig och det var oerhört vackert.
Plötsligt lade sig en dimma över alltsammans och det dröjde inte länge förrän jag började känna mig desorienterad . Jag försökte vända och gå tillbaka och fast jag har bra lokalsinne så kände jag att jag gick bort mig.
Naturen blev allt kargare och jag blev allt räddare. Så kom mörkret och jag åt min macka och drack lite vatten och bestämde mig för att övernatta där i skogen. Nästa morgon skulle dimman vara borta och jag skulle kunna hitta tillbaka.
Jag var livrädd om natten och en massa fasor korsade min hjärna för tänk om jag inte skulle hitta tillbaka. Någon mobiltäckning fanns inte.
Så blev det morgon och jag fortsatte gå och försökte orientera mig men blev bara allt mer förvirrad . Hur jag än gjorde så kändes det som om jag bara villade bort mig än mer.
Jag började bli hungrig och törstig och efter att ha gått hela dagen började det skymma igen och nu hade jag full panik.
Jag hittar en källa som jag dricker från och när jag druckit klart så sätter jag mig i gräset och storgråter och plötsligt ser jag en svart fågel som sitter på en gren i trädet och tittar på mig. Och utan någon anledning alls säger jag – är det du mamma?
Fågeln kvittrar till svar och flyger en liten bit och sätter sig i ett träd en bit bort. Jag går efter. Och så håller vi på. Säkert i en timme och det börjar bli riktigt mörkt.
Jag följer fågeln som flyger korta sträckor och väntar in mig och jag tänker flera gånger att det som sker är så magiskt och fantastiskt att jag knappt ens kan tro det händer.
Så flyger den en bit i förväg och kvittrar högt och när jag kommer närmare ser jag flera hus på avstånd. Små stugor mitt ute i ingenstans.
Nu sitter fågeln kvar när jag går och jag tackar för hjälpen. Det känns nästan sorgligt att den inte flyger med mig mer men jag går mot stugorna och det visar sig att tre jägare finns där och när jag förklarat mitt dilemma så skjutsar de mig till pensionatet. Jag var flera mil på fel väg.
Och på pensionatet var jag efterlyst och man var ute och letade efter mig.
Du hade så rätt Es att mina gåvor skulle komma upp till ytan i bergen i Österrrike. När jag följde min fågel tänkte jag på spådomen och just därför vågade jag följa denna fågel för jag kände att hon skulle leda mig rätt.
Och jag kände att det var mamma. Sedan den här gången talar jag ofta med henne. Hon dog när jag var 11 år och jag har alltid saknat henne så fruktansvärt. Men nu vet jag att hon är med mig och tittar till mig,
Tack för en underbar blogg och mina hälsningar till er alla
Anna - Lena Johansson