Dagens gästbloggare är: Tettie
Hej alla
Jag vill gärna berätta om att äntligen efter många års försök så har jag fått en nära kontakt med min ängel. Och först nu förstår jag också anledningen till att det dröjt så länge.
Jag har hela tiden haft en känsla av att vilja bli överbevisad – att änglar och att andlighet FINNS på riktigt. Så jag har inte till 100% trott utan VELAT tro.
Då fungerar det inte. Änglar finns inte till för att överbevisa oss.
Man kan bara få kontakt med dem om man är ödmjuk i sin tro och öppnar upp, förutsättningslöst. För mig hände det en väldigt sorgligt kväll i december när jag satt och vakade över min döende pappa.
Efter flera timmars vak gick ut till sjukhusets cafeteria för att äta en smörgås och få i mig lite kaffe.
När jag sitter där så ser jag hur en ängel kommer emot mig med utsträckta armar. Han är klädd i vit fotsid dräkt och man bara vet att han är upplyst och överjordisk och runt honom är det som om det blossar av ljus.
Han talar med mig. Inte högt. Jag hör honom inuti i hjärtat och jag får veta att han nu är han här för att hämta hem pappa.
Och jag har ingenting att oroa mig för. Pappa kommer att få det så bra och om bara några minuter är han botad från cancern som tärt sönder honom.
Jag ler tillbaka mot ängeln och den friden som fyller mig går inte att beskriva. Har man en gång mött sin ängel så blir man aldrig densamma igen. Livet blir aldrig meningslöst och man känner sig aldrig ensam.
Jag skyndade mig tillbaka till avdelningen och då visade det sig att pappa bara minuten innan slutat andas. Han såg så fridfull ut.
Jag satte mig vid hans sida och tackade min ängel och bad att han skulle ta hand om pappa. När jag öppnade ögonen igen efter min bön så dalade en liten fjäder ner från luften i mitt knä.
Sedan den gången har jag haft kontakt med min ängel flera gånger och detta har förändrat mig på ett positivt sätt. Jag känner mig gladare och tryggare i livet och vågar ta mig för mycket mer.
Kramar på er alla från Tettie
