Dagens gästbloggare är: Solveig
Jag vill gärna dela med mig av min healingupplevelse i söndag. Jag har varit med en gång innan på grupphealingen men då kände jag ingenting varken under healingen eller efteråt.
Den här gången fokuserade jag och visualiserade och plötsligt kände jag hur lätt jag blev i kroppen. Som om jag inte vägde någonting. Plötsligt börjar jag lyfta och sväva omkring och ser mig själv i soffan därnere.
Sedan tar jag mig genom taket och upp över höghuset och kan förflytta mig med tankens hjälp. Jag tänkte för ett ögonblick att nu är jag död. Nu har jag dött under healingen och befinner mig på väg till andra sidan. Jag är ju dock 74 år så allt kan hända tänker man.
Jag svävade fram till en annan stad i ett annat land och tittade in till en man som jag en gång höll på kär. Då såg jag att han var ensam och hans fru fanns inte kvar och han var ensam och sorgsen och jag försökte ge mig tillkänna.
Till sist fick syn på mig sig och jag satte händer som en tratt för munnen och försökte att säga att han skulle ringa mig för jag kan trösta. Jag vet hur det är för jag har också mist en kär livskamrat.
Sedan svävade jag vidare och efter något som känns som flera timmar tar jag mig tillbaka till mitt hus , tillbaka in genom taket och ner i soffan.
När jag tittar på klockan har det gått nästan exakt en timma sedan healingen började. Jag grät en stund och det var nog på grund av allt det emotionella och av en spänning som släppte.
I kroppen kände jag mig starkare och på något egendomligt sätt som ett med universum.
I förmiddags ringde han. Vi har alltså inte haft kontakt på många år. Han bad om ursäkt för att han ringde och störde och sa att han i söndags bara fick en sådan intensiv ingivelse att han skulle ringa mig.
Jag berättade om healingen och han höll med om att det var speciellt och stort och han berättade att hans fru avlidit och han är ensam och deppad.
Nu har vi bestämt oss för att hålla kontakt och besöka varandra framöver. Jag är så oerhört tagen av att en healing kan ha med sig så enorma krafter. Jag har levt i många år men detta är den starkare händelse som jag någonsin varit med om. Tack Esmaralda för att du och din väninna gav mig detta.
Kramar
Solveig
